• Radiofyrar Lorenz instrumentlanding

Lorenz instrumentlandning, Standard Beam Approach, SBA

Innehåll: 1. För piloten. 2. Sändarsystem. 3. Mottagare i planen. 4. Flygplatskartor.

I Tyskland utvecklades från 1932 radiofyrar med ledstråle för landning i dåligt väder.
De benämndes Lorenz UKW-Landefunkfeuer, på engelska Standard Beam Approach, SBA.

I Sverige hade ABA:s Junker Ju-52 från 1936 ombordradio för SBA, för att underlätta landning på tyska flygplatser. Marksystem installerades på Torslanda år 1944, Bulltofta 1930-talet(?), Bromma år(?). På 1950-talet ersattes SBA av ILS.

1. Hur systemet användes av piloten

Ledstråle - streck t.h. punkter t.v.
Radiofyren sände ut en ledstråle längs inflygningslinjen. Piloten lyssnade på sändaren i hörlurar och om han låg till höger så hördes långa ljud, streck (- - - -), och om till vänster korta ljud, punkter (.  .  .  . ). Om mitt på så en jämn ton.
Visarinstrument
Det fanns också visar-instrument med en nål som angav åt vilket håll piloten skulle styra för att komma på rätt linje. De hade lampor för försignal (V), huvudsignal (H). Och en avståndsindikering. Tre exempel:

  
Glidbanan
Lorenz-systemet hade ingen ledstråle för glidbanans höjd, som det senare införda ILS-systemet har.

Piloten hade som hjälp en försignal (V) och en huvudsignal (H) som var radiofyrar som då de passerades gav ett ljud och tände färgade lampor på visarinstrumenten.

Tanken var att fram till V skulle piloten ledas via en yttre flygfyr eller genom pejling av trafikledare. Höjden skulle vara t.ex. 200m fram till V.

2. Sändarstation

Sändaren har tre vertikala dipolantenner. Den mittersta sänder hela tiden, medan den t.v. och t.h. alternerar via ett roterande kamhjul och reläer. Detta skapar två lober utmed inflygningslinjen.
Frekvens 33.333 MHz, 9m, 500 Watt.
Bild ur Flugfunkwesen 1938
Lorenz sändaranläggning. Bild ur ILIS 1936 Tyska företag
Dipolantennerna sitter i toppen på den målade ställningen.
För- och huvudsignal antenner.
3km resp. 300m före landningsbanan.
Frekvens 38 MHz, 7.9m , 5 Watt.
Bild ur ILIS 1936 Tyska företag
Sändarutrustningen, principschema.
Bild ur Flugfunkwesen 1938
Markradioutrustningen
Här visas fabrikat Lorenz.
Även Telefunken tillverkade liknande utrustning.
Bilder ur ILIS 1936 Tyska företag

Befehlstelle dvs Regleranordning i pejlhuset.

Radiosändare för ledstråle i pejlhuset.


UKW signalsändare, troligen för
för- och huvudsignaler(?).

3. Lorenz blindlandnings-mottagare för flygplan

1. Mottagare (9m).
2. Försignalaudion.
3. Frekvensfilter(?).
4. Optisk visare med glimlampa.

5. Batterilåda.
6. Betjäningsapparat.
7. Dipolanpassning.
8. Jord. 		9. Dipolantenn (monterades
    under flygplanskroppen).
10. Ombordbatteri.
11. Stavantenn.

T.h. Ju-52, från ABA 1936,
med Lorenz-visare(4) och
betjänings­apparat(6)
se • Ju-52-sida



Grundläggande kopplingsschema för ombordanläggning för Lorenz Landefunkfeuer.


Installation i flygplan. Från bok Telefunken Schlechtwetter-Anlagen, 1938.
a. Mottagare, b. Antennstav, c. Anpassningsapparat, d. Dipolhållare, e. Dipoltrådar,
f. Omformatlåda, g. Kabel till ombordbatteri, h. Betjäningsapparat, i. Hörlurar, k. Siktvisare.

 

4.a Karta Torslanda

QDM 220 för ZZ-landing och radiofyr. Man ser i sydvästra banändan LRF = Ledradiofyr och RD= ----

4.b Karta Bulltofta

    Karta från Svensk Flygkalender 1948.
    QDM 142 för ZZ-landning, och RD för radiofyr(?)

4.c Karta Bromma

    Karta från Svensk Flygkalender 1948.
    Bromma var speciellt genom att även ha en radio range radiofyr, se övre kartdelen.

    Radio range, A/N-fyr, fanns längs flyglederna i USA redan på 1930-talet.
    Fyrarna var riktade och gav olika morseliknande signaler t.v. och t.h. om huvudriktningen A/N, .- resp -.
    Piloten lyssnade på dem i sina hörlurar.

    Den nya långa banan har QDM 305 för ZZ-landning, och markering LRF=Ledradiofyr i nordväst.

5. Länkar. Referenser


Bo Justusson, Stockholm
Kontakt: justusXownit.nu - byt X mot @
Webb: justus.ownit.nu/flyg

Uppdaterad: 2013-08-04